Vi bidrar till pedagogisk mångfald för Sveriges elever

Artikeln är ursprungligen publicerad i Skolvärlden.

Att det främst är koncerner som ansöker om att starta nya skolor stämmer och det finns säkert goda skäl att titta närmare på varför ansökningarna från mindre aktörer blir färre. Men att koncerner i sig skulle innebära att elevers möjligheter att välja mellan olika sorters skolor minskar är en felaktig slutsats.  

Låt oss ta Sveriges största utbildningskoncern AcadeMedia som exempel. Vi har fler än 20 utbildningsverksamheter bland våra grund- och gymnasieskolor, utbildningsverksamheter som är väldigt olika varandra vad gäller profil, pedagogik, storlek och vilka elever som går där.  

Vittras grundskolor, som funnits sedan 1993, har sin pedagogiska idé och den skiljer sig i många avseenden från de skolor som arbetar med utgångspunkt i montessoripedagogiken. Och nya Innovitaskolan och Noblaskolan, vars vitt skilda profiler formats i samverkan mellan skolornas rektorer, är något helt annat än Pops Academys utpräglade musikprofil. 

På gymnasiet är bredden och variationerna ännu större. Vi utbildar elever inom allt ifrån teknik, IT och restaurang till musik, idrott och design. Därtill har vi många renodlade yrkesgymnasier, skolor med mer teoretiska program och skolor som erbjuder båda delarna. 

Vi har också ett antal resursskolor för de elever som är i behov av mer omfattande stöd. Att vi som koncern skulle bidra till minskad pedagogisk mångfald för Sveriges elever är därför svårt att se. 

Trots detta används begreppet “koncernskolor” flitigt i debatten för att måla upp en bild av att alla skolor som ingår i utbildningskoncerner är stöpta i samma form - som en kontrast till de friskolor som benämns som idéburna. Det är en vilseledande retorik som dessutom antyder att våra skolor inte bygger på idéer. 

Inget kunde vara mer fel. Vi har alla en tydlig idé om hur vi ska utbilda våra elever och vad vi ska rusta dem med för kunskaper och förmågor inför framtiden. Om det vore så att idéerna om vad som skapar lärande och utveckling gick förlorade för skolor som ingår i en större utbildningsorganisation vore det förödande för landets kommunala skolor. Men ”kommunskolor” är inget begrepp som hittills fått fäste i debatten. 

Med vår variation av profiler och pedagogiska koncept bidrar vi till att mångfalden av skolor i Sverige ökar. Vi värnar våra olikheter och gör det möjligt för fler elever - inte färre - att välja skolor som passar just dem. Precis det som var tanken med friskolereformen när den genomfördes för 30 år sedan.  

Koncerntillhörigheten kväver inte på något sätt denna pedagogiska mångfald, den ger oss däremot en trygghet som en enskild friskola säkert kan sakna. Vi har en gemensam syn på kvalitet och robusta system för hur vi följer upp och utvecklar våra verksamheter – i en organisation som är helt specialiserad på utbildning. Och de idéer vi har om hur man skapar riktigt bra utbildningar är i allra högsta grad levande i det dagliga arbetet. 

Friskolor, oavsett om de drivs enskilt eller ingår i koncerner, berikar Skolsverige med innovationskraft och pedagogisk mångfald.  

Eva-Lotte Stavle, utbildningsdirektör Montessori Mondial och Noblaskolan 
Anneli Wisén, utbildningsdirektör Vittra 
Jessica Mozakka, utbildningsdirektör Innovitaskolan och Pops Academy 
Roger Karlsson, utbildningsdirektör NTI Gymnasiet, NTI Vetenskapsgymnasiet och NTI Handelsgymnasiet 
Lotta Krus, utbildningsdirektör LBS Kreativa Gymnasiet, Rytmus Musikgymnasium, Internationella hotell- och restaurangskolan, Designgymnasiet, Hagströmska Gymnasiet Falun 
Susanne Christenson, utbildningsdirektör Praktiska Gymnasiet, Framtidsgymnasiet, Didaktus 
Joakim Molander, utbildningsdirektör Klara Teoretiska Gymnasium, ProCivitas, Sjölins, Donnergymnasiet 
Malin Bergland, Drottning Blankas Gymnasieskolor, Cybergymnasiet och Snitz