I Mazdaks klassrum finns fem höga, runda bord med vardera fem barstolar runt varje. Bredvid varje bord, på väggen, hänger en glaswhiteboard. På väggen finns också ett antal krokar där eleverna hänger sina jackor då de, under tystnad, kommer in i rummet. Denna dag finns sex ekvationer av olika svårighetsgrad uppskrivna på varje whiteboard i rummet.
Efter ett kort välkomnande och en förklaring av vad som är målet med dagens lektion ber Mazdak alla elever att tillsammans i sina grupper försöka lösa de sex ekvationerna. Under 15 aktiva minuter samtalar gruppmedlemmarna med varandra. Whiteboardpennor och suddar byter händer och sakta men säkert växer de rätta svaren fram. Mazdak går hela tiden runt och resonerar med eleverna och ser till att de hamnar rätt. I en grupp hörs arabiska – Mazdak har uppmuntrat gruppmedlemmarna att förklara sitt tänk på sitt modersmål för en av eleverna som inte är lika stark i svenska som de andra.
Då alla grupper är klara är det dags för gemensam genomgång av vilka metoder grupperna använt och borde använt under lösningen av de sex talen. Alla elever är aktiva och resonerar tillsammans med sin lärare. Mazdak visar en metod som möjliggör för eleverna att lösa sina problem på ett lättare sätt. Resonerandet avslutas sedan med att Mazdak skriver upp en ny – mycket svårare – ekvation på sin tavla. Alla grupper kopierar ekvationen på sina tavlor och börjar sedan en ny diskussions- och lösningsrunda.
Detta är ett sätt att undervisa i matematik som Mazdak Lemakashi började med då han insåg att hans elever hade mycket stora svårigheter att klara sina matematikstudier. En övervägande del av de elever som kom till hans matematiklektioner saknade goda förkunskaper från grundskolan. Det var inte så svårt att övertyga rektor Pia Johansson om att här behövde de prova något nytt. Eller som Mazdak själv säger: “Om man upptäcker att något inte fungerar måste man göra något åt det.”
Förutom att man nu lägger ut 3 timmar matematik i veckan i sina matematikkurser, så har man också förlängt kurserna så att Ma 1a går på två år, Ma 1b går på 1,5 år och Ma 1c går på ett år. Efter de första två åren med Ma 1a kan man nu summera att av 73 elever så har 70 klarat ett godkänt betyg.
På alla matematikkurser läggs mycket tid och kraft i inledningen av första kursen på att verkligen undersöka var eleverna befinner sig, vilka metoder de behärskar och vad de har med sig från grundskolan. Alla “hål” försöker Mazdak täppa till, så att resterande matematikkurser ska gå bättre. Särskilt på det naturvetenskapliga programmet har man sett att detta är oerhört viktigt.
Mazdaks pedagogik går ut på att börja undersöka de olika delarna i det matematiska tänket för att sedan sätta samman dem. Han ser resonerandet i grupperna som oerhört viktigt och han använder sig också av enbart muntliga redovisningar i början av varje kurs, eftersom han då ser om eleverna förstår – och inte bara upprepar mekaniskt – det som han går igenom på lektionerna. Mazdak har också fått ett specialuppdrag inom ramen för sin förstelärartjänst; han ska minska antalet prov som kunskapsmätare och försöka hitta andra metoder för att se elevers kunskaper.
Eleverna i klassrummet är lyriska då jag undrar vad de tycker om Mazdaks sätt att undervisa. “Det är så mycket lättare att förstå nu”, “Varje lektion lär jag mig något viktigt” och “Det är kul att gå till matematiklektionen” är några av omdömena. Resultaten har inte heller låtit vänta på sig. Eleverna lyckas bättre nu.
Jag åker tillbaka till mitt skrivbord efter matematiklektionen på Didaktus Jakobsberg med ett stort leende på läpparna. Sverige har sannerligen grymma lärare!
Maria Bivesjö, utvecklingsstrateg AcadeMedias gymnasieskolor
#Utveckling Gymnasiet