ProCivitas 25 år: Del 4 av 6
-Skolan var bara tre terminer gammal när jag började jobba här. För mig är det viktigt att ha bra relationer med eleverna och att vårda dessa även efter att de lämnat oss, säger Johan Kåberg.
I en Facebookgrupp håller han kontakten med ungefär 1500 av skolans alumner och han har bra koll på vad många av dem gör idag. När tidigare elever hör av sig för att berätta om var i livet de befinner sig ser han det som ett kvitto på vad skolan bidragit med.
-Vårt mål är att ge eleverna drivkrafter och kunskaper för hela livet, och förutsättningar att nå så långt som möjligt. Det är en bildningsresa som vi är med på. Redan när de börjar hos oss brukar vi vara nyfikna på deras drömmar och ambitioner, fråga vad de vill göra i framtiden och stötta dem i deras strävan, säger Johan Kåberg.
Viljan att hålla kontakten även efter skoltiden är ömsesidig och Johan Kåberg har otaliga historier att berätta om tidigare elever.
-Jag minns till exempel en elev som började hos oss 2009 och som fick frågan inför hela årskurs 1 vad han ville bli i framtiden. Han svarade att han ville bli pilot och den drömmen höll han fast vid under hela sin tid på skolan. Jag följde honom även efter gymnasiet när han vidareutbildade sig, och en dag skickade han en bild till mig där han stod i sin uniform inför sin allra första flygning med ett stort Boeing-plan, berättar han.
-Och förra hösten fick jag en bild från två tidigare elever som gick ut 2006 respektive 2014. De hade träffats på ett FN-uppdrag i Mali och börjat prata om sin skolgång. Det är roligt när de hör av sig och häftigt att se när elever lyckas utifrån sina ansträngningar.
Johan Kåbergs resa på ProCivitas började för drygt 21 år sedan. Då var det fortfarande ganska ovanligt med friskolor och han hade även ett erbjudande om en tjänst på Katedralskolan i Växjö.
-Jag hade undervisat på skolan i ett halvår och det var något med de mervärden som ProCivitas erbjöd eleverna som väckte min nyfikenhet. Det fanns många bra idéer om skolverksamhet, till exempel mentorsprogrammet som redan hade startat och engagemanget i Ung Företagsamhet, berättar han.
-Vi skulle vara en skola med täta band till näringslivet, med studiebesök och gästföreläsare. Vi var också tidiga med att lärare och elever skulle ha bra och moderna arbetsredskap i form av datorer.
Många av de tankar som fanns på den tiden lever kvar än idag. Mentorsprogrammet är ett viktigt inslag på skolorna – varje år knyter de tillsammans till sig hundratals mentorer från näringslivet - och engagemanget i Ung Företagsamhet har fyllt skolornas prisskåp genom åren.
-Vi har också behållit vissa ordningsregler, berättar han. Till exempel att eleverna står upp och hälsar när lektionen startar och att vi inte har kepsar eller mössor inomhus.
Johan Kåberg är inte ensam om att ha jobbat länge inom ProCivitas, tvärtom så är just kontinuiteten något som utmärker skolorna. I Växjö har flera av medarbetarna varit med sedan de första åren.
Hur behåller man drivet under så lång tid?
-Vi har varit på en ständig utvecklingsresa, ProCivitas står aldrig still och vi vill alltid göra saker ännu bättre. Att vi är många som valt att stanna kvar är en styrka, det skapar trygghet och en stabil grund att stå på. Saker och ting blir enklare, säger han.
-Jag har varit här i 21 år, min biträdande rektor i 17. Vi har även flera andra medarbetare som jobbat här i 10–20 år. Samtidigt har vi givetvis fyllt på med nytt blod också, säger Johan Kåberg.
ProCivitas har varit en del av AcadeMedia sedan 2011 och en av de största förtjänsterna med att ingå i koncernen är stödet i kvalitetsarbetet, menar han.
-Det är en trygghet för oss och vi har flyttat fram våra positioner där. Vi har stärkts av att kombinera AcadeMedias gedigna fokus på kvalitet med det som varit unikt för oss, säger han.
Johan Kåbergs engagemang för ProCivitas i Växjö, och hans bidrag till skolans utveckling, är svårt att sätta ord på. I år är det 25 år sedan den första ProCivitas-skolan startade och han ser ljust på framtiden.
-Jag hoppas att ProCivitas fortsätter att utvecklas och att vår skola förblir en positiv kraft i samhället här i Växjö. I framtiden, när jag själv kanske inte är kvar, vill jag kunna se tillbaka på min tid och vara stolt över att ha varit med och bidragit. Och så hoppas jag att vi fortsätter att odla kontakten med våra tidigare elever, de är enormt viktiga och vi är så stolta över dem, säger han.